Mjukvarusprite
En rörlig figur som processorn själv ritar in i bildminnet, pixel för pixel, eftersom det inte finns något videochipp som gör det åt den.
Maskiner som ZX Spectrum, Atari ST och PC:n saknade hårdvarusprites, så varje rörlig figur var en kopieringsrutin. Varje bildruta sker samma tre steg: spara bakgrunden under figuren, rita figuren, och nästa bildruta återställa bakgrunden innan figuren flyttas. Glömmer man ordningen lämnar figuren ett spår efter sig, vilket ett antal kommersiella spel också gjorde.
Fördelen är att det inte finns någon gräns på åtta per skärmrad och inga krav på storlek eller färger. Nackdelen är att allt kostar processortid, så antalet figurer på skärmen sattes av hur snabbt man kunde flytta bytes. Därav hela floran av knep: maskning, förskiftade kopior, kompilerade sprites och dirty rectangles. Amigans BOB:ar var samma idé, fast med blittern som slav.