Hårdvarusprite
Videochippets förmåga att hålla ett fåtal små rörliga bilder med egna koordinater och lägga dem över bakgrunden medan strålen ritar — rörlig grafik utan att processorn rör en pixel.
Innan bildminnet blev billigt kunde hemdatorer inte rita om skärmen i varje bildruta. Lösningen låg i videochippet: det höll ett fast antal små bitmappar — sprites — med egna positioner och sammanfogade dem med bakgrunden rad för rad medan strålen svepte. Commodore 64:s VIC-II gav åtta, med inbyggd kollisionsdetektering; NES OAM höll 64 men bara åtta per rad.
Gränserna formade spelen. Översteg man antalet per rad flimrade sprites eller försvann — därav knepet spritemultiplexering, att flytta en sprite mitt i skärmen via ett rasteravbrott. När blittrar och senare GPU:er gjorde allt till ritade kvadrater försvann den dedikerade hårdvaran.