Positionsbaserad dynamik
En fysikmetod som löser villkor genom att putta positioner direkt i stället för att integrera krafter, och byter fysikalisk exakthet mot stenhård stabilitet.
Presenterad av Müller med flera på NVIDIA 2006. I stället för att räkna ut krafter, acceleration och hastighet projicerar PBD punkternas positioner tills villkoren – avstånd, volym, vinkel – är uppfyllda, och härleder sedan hastigheten ur positionsändringen. Resultatet är snabbt, kontrollerbart och spränger sällan.
Därför driver metoden tyg, ragdolls, mjuka kroppar och vätskor i mängder av spel. Svagheten är att den upplevda styvheten beror på antalet iterationer; XPBD (2016) rättar det genom att föra in ett regulariserat villkor med rätt enheter. Verlet-integration är den enklare släktingen i samma familj.