Villkorslösare
Den del av en fysikmotor som ser till att villkoren hålls — kroppar tränger inte igenom varandra, leder håller ihop, friktion bromsar.
Fri rörelse är enkel ända tills kropparna måste lyda regler: inte överlappa, sitta fast i en led, inte glida fortare än friktionen tillåter. Villkorslösaren jämkar ihop allt det varje steg. Den dominerande metoden är sekventiella impulser — Erin Cattos Box2D-ansats från GDC 2006 — som relaxerar ett villkor i taget över några iterationer (Gauss–Seidel) i stället för att lösa ett enda stort ekvationssystem.
Den är billig, stabil och lätt att göra deterministisk, till priset av en viss fjädrighet under tunga travar. Alternativen — projicerad Gauss–Seidel på ett LCP, eller positionsbaserad dynamik — byter noggrannhet mot hastighet på andra sätt.