Fresnel-effekten
Att varje yta blir mer speglande ju flackare man ser på den — därför glittrar en sjö vid horisonten men är genomskinlig rakt nedåt.
Augustin-Jean Fresnel härledde ekvationerna på 1820-talet. De säger att reflektansen stiger mot hundra procent vid flacka infallsvinklar: rakt framifrån speglar en vattenyta bara ett par procent av ljuset, men sett på tvären blir den en nästan perfekt spegel. Fenomenet finns på allt — plast, trä, hud — och är en av de starkaste signalerna om att en renderad yta ser äkta ut.
De fullständiga ekvationerna är dyra, så grafiken använder nästan alltid Christophe Schlicks approximation från 1994: en femtepotens som interpolerar från materialets reflektans rakt framifrån (F0, cirka 0,04 för de flesta icke-metaller) upp mot ett vid kanten. Faktorn F i en mikrofacett-BRDF är just denna.