Mikrofacettmodell
Att behandla en yta som ett hav av mikroskopiska perfekta speglar vars orienteringar följer en statistisk fördelning — grunden för all modern PBR-glans.
I stället för att mäta upp varje skrovlighet antar modellen att ytan består av oräkneliga små facetter. En matt yta har facetter som pekar åt alla håll och sprider ljuset; en blank yta har facetter som ligger nästan parallella och ger en skarp högdager. Strävheten (roughness) är helt enkelt bredden på den fördelningen.
Cook–Torrance förde in idén i grafiken 1982, byggd på Torrance–Sparrows optik från 1967. En mikrofacett-BRDF har tre faktorer: D, hur facetternas normaler är fördelade (GGX, från Trowbridge–Reitz 1975, blev standard efter Walter 2007); F, Fresnel-reflektansen; och G, hur facetter skuggar och maskerar varandra. Disney och Unreal gjorde den till realtidsnorm omkring 2012–2013.