XDMCP
Protokollet som lät en X-server utan egen dator be en displayhanterare på nätet om en inloggningsruta, på UDP-port 177 och helt i klartext.
X Display Manager Control Protocol kom med X11R4 1989, specificerat av Keith Packard vid MIT:s X Consortium, och löste ett praktiskt problem: en X-terminal hade en X-server men ingenting att logga in på. Terminalen skickar en Query över UDP, servrar med ledig kapacitet svarar Willing, terminalen väljer en med Request, och efter Accept och Manage öppnar displayhanteraren en vanlig X-anslutning tillbaka till terminalen och ritar sin inloggningsruta där. Med BroadcastQuery behövde ingen veta servernamnet, och IndirectQuery gav en chooser, en lista över värdar att välja bland.
Säkerheten var sin tids. Lösenorden gick i klartext över X-anslutningen, och den valfria XDM-AUTHENTICATION-1 med DES var det nästan ingen som slog på; tillsammans med Xauth höll det bara på nät man redan litade på. XDM, GDM, KDM och LightDM talar alla protokollet, numera avstängt som standard, och LTSP byggde tunna Linuxklienter på det kring år 2000. I dag möter man det mest som en brandväggsregel någon undrar över, medan X11 över SSH, VNC och RDP tog över jobbet.