X11-vidarebefordran
Att köra ett grafiskt program på en fjärrmaskin och få fönstret på sin egen skärm, tunnlat genom SSH.
Nätverkstransparensen var X11:s stora idé: ett program skickar sina ritkommandon till den X-server som variabeln DISPLAY pekar ut, oavsett var den sitter. Länge gjordes det rakt över TCP-port 6000, ofta efter ett xhost + som öppnade skärmen för hela nätverket.
SSH gjorde det säkrare. Med ssh -X skapar servern en låtsasdisplay som localhost:10.0, genererar en egen xauth-kaka och skickar trafiken genom den krypterade förbindelsen. Varianten -Y litar fullt på fjärrsidan, vilket betyder att en kapad server kan läsa varje tangenttryckning på ditt skrivbord — X saknar isolering mellan program. Prestandan avgörs av fördröjningen snarare än bandbredden, eftersom Xlib väntar på svar hela tiden.