Sfäriska harmonier
En frekvensbas för funktioner på en sfär, i grafik använd för att lagra en hel omgivnings lågfrekventa ljus i en handfull tal.
Varje funktion definierad över riktningar — som det inkommande ljuset i en punkt — kan approximeras som en viktad summa av dessa basfunktioner, sfärens motsvarighet till en Fourierserie. Att behålla bara de första banden fångar mjukt, diffust ljus i så få som nio koefficienter per färg, vilket är precis vad light probes och irradiansvolymer lagrar. Att utvärdera ljuset kostar då en billig skalärprodukt i stället för att sampla en cubemap. Matematiken föregår datorerna (Laplace, 1782); Ravi Ramamoorthi och Pat Hanrahan förde in den i realtidsrendering 2001. Den kan inte återge skarpa skuggor eller reflektioner — bara den mjuka, ambienta termen.