Ambient occlusion
En approximation av hur mycket av det spridda omgivningsljuset som faktiskt når varje punkt — veck, hörn och trånga skrymslen blir mörkare eftersom närliggande geometri skuggar dem.
Effekten ger kontaktskuggor och djup utan att någon riktig ljuskälla räknas med, vilket är varför den fungerar som en billig krydda ovanpå resten av ljussättningen. Filmbranschen bakade den offline redan på 1990-talet; genombrottet i realtid kom med Cryteks SSAO (screen space ambient occlusion) i Crysis 2007, som bara läser djupbufferten per pixel.
SSAO är grovt och brusigt, så senare varianter som HBAO och GTAO samplar normaler och horisontvinklar för renare resultat. Alla läser G-bufferten, vilket gör tekniken till ett naturligt tillägg i en uppskjuten pipeline.