Spekulativa kontakter
Ett sätt att hindra snabba objekt från att tunnla genom väggar: skapa kontaktvillkor i förväg för par som kan kollidera, i stället för att spola tillbaka till träffögonblicket.
Vanlig diskret kollisionsdetektering testar bara var kropparna står vid bildrutans slut, så en kula som på ett steg hoppar från ena sidan av en vägg till den andra ser aldrig väggen. Spekulativa kontakter löser det genom att titta på gapet mellan två former och deras relativa fart: om de kan hinna mötas innan steget är slut läggs ett kontaktvillkor in redan nu, med en gräns som bara biter om de verkligen stänger gapet.
Metoden populariserades av Paul Firth runt 2011 och sitter i bland annat Box2D. Den är billigare än att rulla fram till träffögonblicket eftersom den återanvänder den vanliga villkorslösaren, men priset är spökkollisioner: en kropp kan bromsas av ett hinder den egentligen skulle ha missat.