Spekulär aliasing
Flimret i glansdagrar som uppstår när en yta bär fler normaldetaljer än pixlar — spegelglansen "kokar" så fort kameran rör sig.
En blank yta koncentrerar ljus till en liten, skarp dager. När ytans normaler varierar snabbare än skärmen kan sampla — en finmaskig normalmappning på avstånd, eller en nästan spegelblank materia — hamnar dagern ibland på en pixel och ibland inte, och resultatet blir ett rastlöst gnistrande i rörelse.
Botemedlet är att koppla ihop normalvariansen med ytans skrovlighet: när en mip-nivå slås ihop ska normalernas spridning höja roughness-värdet, så glansen mjuknar i takt med att detaljen försvinner. Toksvig-faktorn och LEAN/CLEAN mapping gör just detta; temporal kantutjämning dämpar resten genom att väga samman flera rutor. Problemet är värst för metalliska och blanka material.