MONIAC

Bill Phillips var nyzeeländsk student vid London School of Economics när han 1949 byggde ihop en två meter hög apparat av plexiglas, pumpar och ventiler i ett garage i Croydon. Vatten var pengar. Tankarna var sparande, skatteintäkter, investeringar och valutareserv, ventilernas öppning var skattesatser och konsumtionsbenägenhet, och flödet var inkomstströmmen i den keynesianska modellen. En penna ritade upp förloppet på papper medan det pågick.

MONIAC — Monetary National Income Analogue Computer — var en analogmaskin i renaste form: ingenting räknades, systemet var ekvationen. Vred man på en ventil syntes återkopplingen omedelbart, inklusive de svängningar och överslag som en ekvation på papper gärna döljer. Ungefär ett dussin byggdes och såldes till universitet, ett bilbolag och en och annan centralbank.

Som prognosverktyg var den medioker, som pedagogik oöverträffad: studenter såg multiplikatoreffekten som en stigande vattennivå i stället för som en term. Flera exemplar finns kvar och åtminstone ett, i Cambridge, går fortfarande att starta. Phillips gjorde senare sitt bestående avtryck med Phillipskurvan, men det var vattenmaskinen som gav honom en lärartjänst.