Melskala
En tonhöjdsskala som följer hur örat uppfattar avstånd mellan toner, inte hur många hertz som skiljer dem åt.
Örat hör skillnaden mellan 200 och 300 Hz som stor, men skillnaden mellan 8 000 och 8 100 Hz knappt alls. Stanley Smith Stevens, John Volkmann och Edwin Newman lät 1937 försökspersoner justera toner tills de lät "dubbelt så höga" och fick fram en skala där lika steg i mel ska låta lika stora. Namnet kommer från melody, och 1 000 Hz definieras som 1 000 mel. Under ungefär 1 kHz är skalan nästan linjär, ovanför nästan logaritmisk; den vanligaste formeln är m = 2595 · log10(1 + f/700).
Själva mätningarna har kritiserats för att vara svåra att upprepa, men skalan lever vidare av praktiska skäl. Ljud- och talmodeller lägger sina filterbanker jämnt på melskalan, och ett "log-mel-spektrogram" är standardindata för allt från MFCC till Whisper.