Kromagram
Ett spektrogram hopvikt till tolv rader, en per ton i den kromatiska skalan, oavsett oktav.
All energi som hör till ett C — vare sig det ligger på 65, 131 eller 523 Hz — läggs i samma fack, och likadant för C#, D och resten upp till H. Kvar blir en tolvdimensionell vektor per tidsruta som visar vilka tonklasser som klingar, men inte i vilket register eller på vilket instrument. Takuya Fujishima använde idén 1999 under namnet pitch class profile för att känna igen ackord, och det är fortfarande dess främsta användning.
Att klangfärgen försvinner är poängen. Samma låt framförd av en akustisk gitarr och en symfoniorkester ger liknande kromagram, så tekniken används för att hitta coverversioner, avgöra tonart och synka en inspelning mot ett notblad. Den västerländska tolvtonsskalan är förstås inbakad, vilket gör den sämre lämpad för musik som inte delar upp oktaven så.