Geomipmapping
Behandlar terrängens höjdfält som en mippad textur: fasta rutor med flera förberäknade detaljnivåer som väljs efter avstånd.
Willem de Boer beskrev metoden 2000. Terrängen delas i kvadratiska block och varje block får en handfull indexbuffertar — en per detaljnivå, där grövre nivåer hoppar över varannan vertex precis som en texturmipmap. Avstånd eller ett skärmfelsmått avgör vilken nivå ett block ritar med.
Krocken uppstår i sömmen mellan två block på olika nivå, där kanten inte längre matchar och ett hål gapar. Det löses med "kjolar" — en vertikal remsa längs blockets kant — eller genom att sy ihop randen. Tekniken valdes framför ROAM för att den matar GPU:n hela, statiska buffertar i stället för att mixtra med en triangel i taget.