Fraktalt brownskt brus (fBm)
Lägg flera lager brus ovanpå varandra — vart och ett med dubblad frekvens och halverad amplitud — tills resultatet har detaljer på alla skalor.
Ett enda lager Perlin- eller simplexbrus är mjukt och tråkigt. Summerar man i stället fem–sex oktaver, där varje oktav är finare och svagare än den förra, får man den självlika grovhet som kännetecknar bergskedjor, moln och kustlinjer. Tekniken lånar namn och idé från Benoît Mandelbrots fraktionella brownska rörelse.
Två rattar styr karaktären: lakunaritet (hur mycket frekvensen växer per oktav) och gain eller persistens (hur snabbt amplituden avtar). Små justeringar skiljer en mjuk kulle från en taggig klippa, vilket gör fBm till arbetshästen bakom procedurella höjdkartor och terräng.