Simplexbrus
Ken Perlins omarbetning från 2001 av hans eget gradientbrus, byggd på ett simplexrutnät som skalar bättre i höga dimensioner och visar färre axelriktade artefakter.
Perlinbrus (1983) samplar ett kubiskt gitter, vilket betyder 2ⁿ hörn per punkt — åtta i 3D, sexton i 4D. Simplexbrus byter ut kuben mot den enklaste rymdfyllande formen: en triangel i 2D, en tetraeder i 3D. Då behövs bara n+1 hörn, kostnaden växer som O(n²) i stället för O(2ⁿ), och gradienterna blir väldefinierade utan de rutnätsriktade ränder som plågar det äldre bruset.
Perlin presenterade det på SIGGRAPH 2001. Att algoritmen patenterades födde den patentfria kopian OpenSimplex (2014), som många motorer valde för att slippa frågan. Det används till terräng, moln och procedurella texturer, ofta summerat i oktaver för fraktal detalj. Släktingarna värdebrus och Worleybrus löser samma problem på andra sätt.