Skjuttabell
Häftet som talade om för en kanonbesättning hur högt pipan skulle stå — och räkneskulden som blev skälet att bygga ENIAC.
Ett artilleripjäs träffar inte där man siktar utan där ballistiken tar granaten. Skjuttabellen översatte önskat avstånd till elevationsvinkel, för varje kombination av granattyp, laddning, krutets temperatur, vind, lufttryck och höjd över havet. Utan häftet i fickformat var pjäsen ett trubbigt föremål, och varje ny pjäs och varje ny ammunitionssort krävde en egen tabell.
Räknearbetet bakom var brutalt. En tabell byggde på ett par tusen beräknade banor, och varje bana bestod av tusentals multiplikationer i följd. Under andra världskriget hade Aberdeen Proving Ground i Maryland omkring tvåhundra mänskliga datorer — nästan uteslutande kvinnor, många nyutexaminerade matematiker — med bordskalkylatorer, plus tillgång till Moore Schools differentialanalysator. En bana tog en människa uppemot ett par dygn och analysatorn omkring en kvart.
Kön växte snabbare än den betades av, och det var argumentet som fick armén att 1943 finansiera en elektronisk maskin med tveksamma utsikter att alls fungera. ENIAC blev färdig i november 1945, efter krigsslutet, och räknade då en bana på ungefär trettio sekunder — i samma storleksordning som granaten själv behövde för att komma fram.