ENIAC

Färdigställd 1945 vid University of Pennsylvania av John Mauchly och J. Presper Eckert, på uppdrag av den amerikanska armén. Maskinen innehöll omkring 18 000 elektronrör, vägde trettio ton och kunde utföra ungefär 5 000 additioner per sekund — tusenfalt snabbare än de elektromekaniska räknare den ersatte.

Den saknade lagrat program. Att ställa om den till en ny beräkning innebar att koppla om kablar och ställa strömställare, ett arbete som kunde ta dagar och som utfördes av sex kvinnor — Betty Snyder, Jean Jennings och deras kollegor — vilkas insats länge beskrevs som operatörsarbete snarare än programmering. Insikten att programmet borde ligga i minnet formulerades kort därefter och blev von Neumann-arkitekturen.