Kollisionsrespons
Steget efter att en kollision upptäckts: att faktiskt flytta kropparna isär och ändra deras hastigheter så studsen ser rätt ut.
Narrow phase lämnar ifrån sig en kontaktpunkt, en normal och ett penetrationsdjup (ofta via EPA). Responsen gör två saker med det. Positionskorrektion skjuter ut formerna ur överlappet — men mjukt, för om man flyttar hela sträckan på en bildruta studsar allt nervöst (Baumgarte-stabilisering och split-impuls är vanliga grepp). Hastighetslösning lägger på en impuls längs normalen, skalad av restitution och friktion.
Svårigheten är att kontakter inte är oberoende: en låda som vilar på golvet mellan två andra lådor måste lösas samtidigt. Nästan alla motorer fuskar med detta genom att iterera samma impulser några varv per bildruta — "sequential impulses", som Erin Catto populariserade i Box2D runt 2006.