Catmull–Clark-subdivision
Den vanligaste subdivisionsregeln för fyrhörningsmeshar, som konvergerar mot en slät yta besläktad med bikubiska B-splines.
Edwin Catmull och Jim Clark beskrev metoden 1978 — samma Catmull som senare ledde Pixar. Varje steg skapar en ny punkt per yta (medel av dess hörn), en per kant och flyttar varje gammalt hörn enligt en viktformel, och kopplar ihop dem till fyra gånger så många fyrhörningar.
Gränsytan är slät (C²) överallt utom vid extraordinära hörn, där den är C¹. Metoden hanterar godtycklig topologi, vilket gjorde den till filmbranschens arbetshäst; Pixars OpenSubdiv är referensimplementationen. Förväxla den inte med Catmull–Rom, en interpolerande spline från samma penna.