VCF (spänningsstyrt filter)
Den analoga syntens filter, där brytfrekvensen bestäms av en styrspänning i stället för bara en ratt, så att klangen kan röra sig under tonens gång.
VCF:en sitter mellan VCO och VCA i den klassiska kedjan. Det som gör den spänningsstyrd är att ett kuvert, en LFO eller tangentbordet kan flytta brytfrekvensen: en ADSR som öppnar filtret snabbt och stänger det långsamt ger det "wow" som en syntbas börjar med. Tangentspårning låter filtret följa tonhöjden, så att höga toner inte blir dova.
Filterkonstruktionen är en stor del av vad en synt låter som. Moogs transistorstege är ett fyrpoligt lågpassfilter på 24 dB per oktav; Oberheims SEM använde ett tillståndsvariabelt filter på 12 dB som kunde växla mellan lågpass, bandpass och högpass. Skillnaden är hörbar, och syntforum har ägnat decennier åt att beskriva den med ord som "krämig" och "skrikig".