Vridmomentförstärkaren
Mer info
- Typ
- Mekanisk kraftförstärkare
- Uppfinnare
- H.W. Nieman
- År
- ≈1925
- Princip
- Gångspel / friktionstrumma
Ett friktionshjul ger rätt vridning men nästan ingen kraft — vridmomentförstärkaren lät en nästintill kraftlös rotation styra en stark.
Den mekaniska integratorns friktionshjul ger rätt vinkel men knappt någon kraft; det orkar nätt och jämnt röra en visare, än mindre driva nästa skiva i en kedja. Just det stoppade i över femtio år Kelvins dröm om att koppla integratorer i serie för att lösa differentialekvationer. Vridmomentförstärkaren löste det. Principen är ett sjömans gångspel: en trumma snurrar med motorkraft och ett band ligger löst runt den. Insignalen — den svaga rotationen — drar åt bandet en aning, friktionen mot trumman levererar ett stort vridmoment, och utgången följer troget insignalens vinkel.
H.W. Nieman byggde förstärkaren vid Bethlehem Steel i mitten av 1920-talet, och Vannevar Bush satte ett par på varje integrator i differentialanalysatorn 1931 — det var det som äntligen fick en kedja av integratorer att driva varandra. Samma knep satt sedan i eldledning och analogdatorer tills det digitala tog över.