Temporal reprojektion
Återanvänder förra bildrutans resultat genom att projicera om det till den nya rutan, så dyra effekter kan spridas ut över flera rutor.
Med rörelsevektorer och djup räknar man ut var varje pixel låg i föregående bild och hämtar sitt värde därifrån. Kostnaden för kantutjämning, ocklusion eller reflektioner amorteras därmed över tid i stället för att betalas fullt varje ruta — grunden för TAA och för temporala uppskalare som DLSS och FSR 2.
Problemet är historik som inte finns eller inte duger: nyss avtäckta pixlar saknar förflutet (disocklusion), och rör sig något fel följer en släpig spökbild med. Motmedlen är att klampa den hämtade färgen mot grannskapet i den nya rutan och förkasta historik som ser misstänkt ut.