Synt (synthesizer)
Instrument som bygger sitt ljud från grunden med elektronik i stället för att spela upp eller förstärka något som redan låter.
RCA Mark II från 1957 fyllde ett rum vid Columbia–Princeton och programmerades med hålremsa. Det praktiska genombrottet kom 1964, när Robert Moog och Don Buchla oberoende av varandra byggde modulära system där oscillatorer, filter och förstärkare kopplades ihop med kablar och styrdes med spänning. Minimoog 1970 lödde fast kopplingarna och fick plats på en scen. Prophet-5 1978 lade till en mikroprocessor som kom ihåg ljuden, och DX7 1983 gjorde allt digitalt.
Själva syntesmetoden varierar — subtraktiv, FM, vågform, sampling, fysikalisk modellering — men byggstenarna är desamma: en ljudkälla, något som formar klangen och en envelope som formar tiden. Sedan slutet av nittiotalet är de flesta syntar mjukvara i en DAW, och de analoga lever vidare som det dyra alternativet.