Polygonsoppa
En hög trianglar utan någon information om hur de hänger ihop — inga delade kanter, ingen garanti för att ytan är sluten.
En välbyggd mesh vet vilka trianglar som är grannar, vilka kanter de delar och vad som är insida och utsida. En polygonsoppa vet ingenting av det: den är bara en lista med hörn tre och tre, ofta med överlapp, glipor, dubbletter och ytor som sticker igenom varandra. Det är precis vad som kommer ut när en nivå byggs av modulära bitar som skjuts ihop i en editor.
För renderingen spelar det sällan roll — GPU:n ritar trianglar en i taget och frågar inte efter grannar. Problemen kommer i allt annat. Klassiska BSP-kompilatorer krävde en tät, sluten värld och vägrade med det fruktade "leak"-felet. Verktyg som Recast gjordes därför medvetet soppatåliga: geometrin voxeliseras först, och då slutar topologin spela roll. Mesh-colliders klarar soppa också, men tunna, ensidiga ytor blir lätt ställen där spelaren ramlar igenom världen.