Player/missile-grafik
Ataris egen variant av hårdvarusprites: smala, skärmhöga band som kan flyttas fritt i sidled och kollisionsdetekteras av själva chippet.
Namnet kommer från spelhallarnas skjutspel. Atari 2600 hade två "players" och två "missiles" i TIA-kretsen, och de 8-bitars hemdatorerna från 1979 utökade det till fyra players, åtta pixlar breda, och fyra missiles på två pixlar vardera. De fyra missilerna kunde slås ihop till en femte player. Varje objekt är ett band som går över hela skärmens höjd; programmet ritar figuren i rätt rader av ett minnesområde och flyttar bandet i sidled med ett enda register.
Chippet registrerar själv varje överlapp mellan players, missiles och bakgrundsfärger i kollisionsregister, så spelet kan fråga i stället för att räkna. Kombinerat med display list-avbrott kunde samma player återanvändas längre ner på skärmen, samma trick som senare kallades spritemultiplexering.