Plattreverb
Efterklang skapad genom att sätta en hängande stålplatta i svängning och spela in hur den ringer av.
Före plattan behövde en studio ett riktigt ekorum, ett kaklat utrymme med högtalare och mikrofon. Tyska EMT lanserade 1957 sin EMT 140: en tunn stålplatta på ungefär två kvadratmeter, uppspänd i en ram, med en drivenhet i mitten och kontaktmikrofoner nära kanterna. En dämpmatta som vevades närmare eller längre bort styrde efterklangstiden.
Klangen är tät och ljus, utan de tydliga tidiga reflexer ett rum ger, och den lade sig på sång och virvel genom hela 1960- och 70-talen. Lådan vägde flera hundra kilo och var känslig för stegljud i korridoren. I dag efterliknas den med algoritmisk reverb eller med impulssvar av bevarade exemplar.