Oktaederkodning
Packar en enhetsnormal till två tal genom att vika enhetssfären över en oktaeder utbredd på en kvadrat.
En ytnormal är en enhetsvektor — tre komponenter men bara två frihetsgrader, så att lagra alla tre är slöseri, särskilt i en trång G-buffert. Oktaederkodning projicerar sfären på en oktaeder, vecklar ut den till en enhetskvadrat och lagrar de två koordinaterna i stället. Precisionen är nära jämn över hela sfären och av- och påkodningen är några rader aritmetik utan trigonometri — billigare och jämnare än den äldre spheremap-transformen den ersatte. Tekniken populariserades av Cigolle med flera i deras översikt över kompakta vektorrepresentationer (2014) och är i dag standardsättet att klämma in normaler i två 8- eller 16-bitarskanaler.