Rörelsefångst (mocap)
Att spela in en verklig skådespelares rörelser och mappa dem på ett digitalt skelett, i stället för att animera varje pose för hand.
Optisk mocap följer reflekterande markörer med ett ring av synkade kameror (Vicon är det klassiska systemet); inertiella dräkter mäter i stället med IMU-sensorer och behöver inget kameralabb (Xsens); markörlös mocap löser rörelsen direkt ur vanlig video med datorseende. Datan rensas och retargetas sedan på modellens skelett, vars egna proportioner sällan matchar skådespelarens.
Idén ärvde rotoskopins trick att rita av film ruta för ruta. Mortal Kombat (1992) digitaliserade riktiga skådespelare till sprites, och från mitten av 90-talet blev skelettbaserad mocap standard för realistisk rörelse. Rå inspelning är sällan slutprodukt — klippen städas, loopas och blandas ihop med handgjord animation och invers kinematik.