Manchester Mark 1

Baby var byggd för att bevisa att katodstråleröret dög som minne. När det var avgjort byggde Freddie Williams och Tom Kilburn en riktig maskin runt röret: en mellanversion i april 1949 och den färdiga i oktober samma år. Ordlängden var 40 bitar, snabbminnet ett par Williams-rör och bakomliggande lagring en magnettrumma som resten av programmet fick vänta på. Det är den första maskinen med en minneshierarki i två nivåer, alltså den ursprungliga versionen av ett problem som fortfarande sysselsätter varje cachekonstruktör.

Den verkliga nyheten hette B-linjer. Ett indexregister vars innehåll adderas till instruktionens adress innan minnet slås upp låter samma instruktion beta av en hel vektor, i stället för att programmet måste skriva om sina egna adresser mellan varven. Alla gjorde självmodifierande kod fram till dess, och alla slutade med det efteråt.

Ferranti byggde den kommersiella versionen, Ferranti Mark 1, levererad i februari 1951 och därmed den första allmänna dator någon kunde köpa. Alan Turing skrev programmerarhandboken, Christopher Strachey fick den att spela dam och skriva kärleksbrev, och Max Newman lät den leta Mersenneprimtal — ungefär den blandning av nytta och nöje som datorer sedan dess levererat.