Manchester Baby

Officiellt hette den Small-Scale Experimental Machine och var inte byggd för att räkna utan för att bevisa att ett katodstrålerör kunde användas som minne. Williams-Kilburn-röret lagrade bitar som laddningsfläckar på rörets insida och lästes av som en bild — hela minnet rymde 32 ord om 32 bitar, ungefär 128 byte. Att röret fungerade var poängen; att maskinen runt det blev världens första lagrade programdator var nästan en bieffekt.

Det första programmet, skrivet av Tom Kilburn, sökte den största äkta delaren till 2¹⁸ genom att pröva sig nedåt. Det tog 52 minuter och gav rätt svar. Inom tre år hade konstruktionen vuxit till Ferranti Mark 1, den första kommersiellt sålda datorn av allmän typ, som bland annat Alan Turing programmerade i Manchester.