Kärnminne
Minne av ringar i tråd, handvävda under mikroskop — och skälet till att en kraschdump än idag heter core dump.
Varje bit lagrades i en liten ferritring som magnetiserades åt ena eller andra hållet. Ringarna träddes på ett rutnät av trådar, och genom att skicka ström genom en rad och en kolonn samtidigt kunde en enskild ring vändas. Tekniken dominerade datorminnen från mitten av 1950-talet till början av 1970-talet.
Två egenskaper präglade epoken. Minnet var icke-flyktigt — innehållet fanns kvar när strömmen gick, vilket gjorde det möjligt att dumpa hela minnesinnehållet efter en krasch, därav uttrycket core dump. Och läsningen var förstörande: att läsa en ring nollställde den, så maskinen måste skriva tillbaka värdet direkt. Vävningen gjordes för hand, ofta av kvinnor med textilbakgrund; Apollo-datorns minne vävdes bokstavligen.