Lehmers sikt

Derrick Norman Lehmer och sonen Derrick Henry byggde 1926 en maskin för att hitta tal som uppfyller en uppsättning kongruenser samtidigt — grundoperationen både i faktorisering och i att bevisa att ett stort tal är primtal. Varje kedja fick en längd som svarade mot en modul, och hål borrades på de positioner där restklassen passade. En lampa lyste genom bygget, en fotocell satt bakom, och i det ögonblick alla hål stod i linje släpptes ljuset fram och motorn stannade. Kedjorna var av cykeltyp av det tråkiga skälet att sådana var billiga och fanns i handeln.

1932 års version bytte kedjor mot kugghjul och nådde omkring 5 000 tal i sekunden — snabbare än någon universalmaskin skulle bli på decennier, just därför att den bara kunde göra en enda sak. Lehmer d.y. återkom till problemet 1946 och körde talteori på ENIAC över en helg när ballistikerna var lediga. Sensmoralen har sedan dess köpts om med jämna mellanrum: när sökrymden är stor nog slår specialbyggd hårdvara alltid det allmänna. FPGA och ASIC är samma affär i andra material.