Heltalsskalning
Att skala upp en lågupplöst bild med heltalsfaktorer — 2×, 3× … — så varje källpixel blir en exakt likadan fyrkant.
Skalar man en 320×240-bild till en godtycklig skärmstorlek måste vissa källpixlar täcka fler målpixlar än andra. Resultatet är ojämna "pixlar" som skimrar och förstör den skarpa rutstruktur som pixelkonst bygger på. Heltalsskalning vägrar bråkdelar: man väljer den största heltalsfaktor som får plats och låter resten av skärmen bli svart kant.
Därför kör emulatorer och pixelkonstspel gärna 4× eller 5× snarare än "fyll skärmen". Metoden paras ofta med närmaste granne-filtrering så ingen oskärpa smyger sig in, och den oanvända ytan hanteras med letterboxing eller pillarboxing. Moderna GPU-drivrutiner har numera en egen "integer scaling"-inställning, just för att skrivbordskompositorns skalning annars suddar ut gammalt pixelmaterial.