Hydraulisk erosion
En terrängteknik som simulerar vatten som rinner, river loss sediment, bär det med sig och avlagrar det längre ned — och på så vis karvar floddalar och åsar i en höjdkarta.
Rått procedurellt brus ger kullar och dalar men inga spår av hur riktig terräng formas: av vatten som samlas, följer lutningen och sliter. Hydraulisk erosion kör den processen på en höjdkarta. Regn fördelas över ytan, vattnet flödar nedför gradienten, plockar upp material i proportion till fart och lutning och släpper det igen när flödet saktar — dalar fördjupas, sänkor fylls och naturtrogna flodfåror växer fram.
Metoden härstammar från Musgrave, Kolb och Mace 1989 i The Synthesis and Rendering of Eroded Fractal Terrains. Två släkten finns: partikelbaserade, som släpper tusentals droppar och låter var och en gröpa sin väg, och rutnätsbaserade, som löser vattenlager cell för cell. Syskontekniken termisk erosion rasar i stället material som ligger brantare än rasvinkeln. Tillsammans förvandlar de en diamond-square-höjdkarta till något som ser ut att ha formats av regn.