GPU-partiklar
Partikelsimulering som körs helt på grafikkortet, så miljontals partiklar kan uppdateras utan att belasta processorn eller passera bussen varje bild.
Ett traditionellt partikelsystem uppdaterar varje partikel på CPU:n och laddar upp vertexbufferten varje bild — dugligt för tusentals, en flaskhals vid miljoner. Här ligger position och hastighet i GPU-buffertar (eller texturer) och flyttas fram av en compute-shader, så datan aldrig lämnar grafikminnet. Det skalar till miljoner gnistor, rök eller folkmassepunkter.
Priset: att läsa tillbaka resultatet till CPU:n är långsamt, så kollisioner och spelpåverkande logik blir besvärliga; GPU-partiklar är oftast ren ögongodis utan inverkan på simuleringen. Tekniken dök upp med programmerbara shaders i mitten av 2000-talet och blev standard med compute-shaders (DirectX 11, 2009). Unreals Niagara och Unitys VFX Graph är byggda kring dem.