Gibs
Lösryckta kroppsdelar och blodigt skräp som slungas ut när ett spelobjekt förstörs — kort för "giblets".
När en fiende dör våldsamt nog byter spelet ut den hela modellen mot en svärm små bitar som kastas iväg med fysik eller som enkla partiklar. Doom (1993) och framför allt Quake (1996) gjorde gibbing till ett signum: tillräckligt mycket skada ("overkill") och kroppen exploderade i stället för att bara falla.
Tekniskt är det billigare än det ser ut — bitarna är korta engångsobjekt utan AI, oftast med en hård gräns för hur många som får finnas samtidigt så att en massaker inte tar knäcken på bildfrekvensen. Där ragdoll ger en trovärdig död ger gibs en överdriven, och många spel väljer medvetet det ena eller andra som stilgrepp.