FlexRay
Deterministisk fordonsbuss med fasta tidsluckor och två redundanta kanaler, tänkt för drive-by-wire där CAN inte räckte till.
Ett konsortium med bland andra BMW, DaimlerChrysler, Motorola och Philips startade arbetet år 2000. Där CAN låter noderna slåss om bussen via prioritet delar FlexRay upp varje cykel i ett statiskt segment med fasta luckor per nod (TDMA) och ett dynamiskt segment för mindre brådskande trafik. Bandbredden är 10 Mbit/s per kanal, och två kanaler kan bära samma data för redundans.
Första serieproduktionen var BMW X5 2006, för den adaptiva dämpningen. Konsortiet upplöstes 2009 och standarden blev ISO 17458. Steer-by-wire på bred front kom aldrig, protokollet är dyrt att konfigurera, och i nya elektriska arkitekturer tar CAN FD och fordonsethernet över dess roll.