Ögonanpassning
Att automatiskt justera scenens exponering under en sekund eller två för att härma hur ögat vänjer sig när man kliver från dagsljus in i ett mörkt rum.
Ögat har ett enormt dynamiskt omfång, men bara över tid — iris och näthinna behöver ögonblick på sig att anpassa sig. Spel fejkar det: renderaren mäter scenens genomsnittliga luminans (ofta ur ett nedskalat histogram av HDR-framebufferten) och driver exponeringen mot den, så att en ljus utomhusscen bländar ett kort tag när man kommer ut ur en grotta och sedan lugnar sig.
Välgjort säljer det solljusets styrka på en begränsad skärm; överdrivet blir varje dörröppning en förvirrande blixt. Det ligger i tonmappningssteget i en HDR-pipeline och matar exponeringsvärdet som avbildar scenljus till visningsbara pixlar. Autoexponering är samma idé lånad från kameratermer.