Tidiga reflexer
De första, glesa ekona från väggar, golv och tak – det som talar om för örat hur stort rummet är innan själva efterklangen tar över.
Efter direktljudet kommer under ungefär de första 50–80 millisekunderna en handfull distinkta studsar. De hörs sällan som separata ekon, eftersom hjärnan enligt Haaseffekten slår ihop dem med originalet, men deras tidsavstånd och riktning avslöjar rummets storlek och form. Först därefter tätnar studsarna till den diffusa svans som man vanligtvis kallar reverb.
I digitala reverber modelleras de ofta för sig, med en kort fördröjningslinje med flera uttag eller med spegelkällmetoden som Jont Allen och David Berry beskrev 1979. Att skruva ner de tidiga reflexerna och behålla svansen är ett gammalt mixtrick: sången får rymd utan att hamna längst bak i lokalen.