Haaseffekten
Hörseln låter ljudet som anländer först avgöra riktningen, även om en kopia som kommer några millisekunder senare är starkare.
Helmut Haas beskrev fenomenet i sin avhandling i Göttingen 1949, och samma år kallade Hans Wallach och kollegor det för precedenseffekten. Kommer två identiska ljud med mellan ungefär en och trettio millisekunders mellanrum smälter de ihop till ett, och det upplevs komma från den första källan. Den senare kopian kan vara upp till omkring 10 dB starkare innan illusionen bryts. Det är psykoakustik som skyddar oss från att förvirras av ekon från väggar.
Ljudtekniker använder den åt två håll. PA-system fördröjer högtalarna längre bak i lokalen så att ljudet ändå tycks komma från scenen. I mixen ger en kanal fördröjd med 10–20 ms en bred stereobild från en monokälla. Summerat till mono blir samma trick ett kamfilter, vilket man upptäcker först när låten spelas i en mobiltelefon.