Detaljtextur
En högfrekvent, tätt kaklad textur som blandas in på nära håll för att dölja att bastexturen blir suddig när kameran kommer intill.
En vägg eller mark har en bastextur med begränsad upplösning. Står spelaren tätt inpå förstoras varje texel och ytan blir mjölig. Knepet är att modulera in en andra, gråskalig textur som kaklas många gånger tätare — grus, porer, väv — så att ögat ser skarp struktur där det annars bara fanns en utsmetad färgklick. Detaljtexturen tonas ut med avståndet så att den inte stör på håll.
Tekniken var vanlig i sena 1990-talets motorer, bland annat Unreal (1998) och Tribes, när texturminnet var knappt. Högre grundupplösning, normalmappar och virtuell texturering har sedan tagit över det mesta av arbetet, men idén lever kvar i detaljnormalmappar.