CoreSight

Före CoreSight byggde varje kretstillverkare sin egen felsökningslogik, och varje debugger fick lära sig varje variant. ARM standardiserade 2004 delarna i stället: en Debug Access Port (DAP) som pratar JTAG eller SWD utåt och har en eller flera access ports inåt mot systemets minnesbuss, plus en ROM-tabell som räknar upp vilka komponenter som finns och var de ligger.

Runt den kopplas resten: ETM för instruktionsspårning, ITM och SWO för printf-liknande utskrift, DWT för watchpoints och räknare, CTI för att stoppa flera kärnor samtidigt. En Cortex-M0 har en handfull av blocken, en mobil-SoC hundratals. Det är därför samma OpenOCD kan prata med kretsar från helt olika tillverkare — den läser ROM-tabellen och tar reda på resten själv.