Cellulär automat
Ett rutnät där varje cell uppdateras av en enkel regel som bara ser sina grannar — enkelheten föder förvånansvärt komplext beteende.
Idén kommer från Stanisław Ulam och John von Neumann på 1940-talet; John Conways Game of Life (1970) gjorde den berömd. En regel i stil med "lev om du har två–tre grannar, föds med exakt tre" räcker för att få självgående mönster ur ett slumpat utgångsläge.
I spel är tekniken vanlig för grott- och dungeongenerering — några iterationer slätar ut slumpbrus till organiska håligheter — och för fallande-sand-simuleringar som Noita, där eld, vatten och pulver är celler med varsin regel.