Blått brus
Brus vars energi ligger i de höga frekvenserna, utan lågfrekventa klumpar — punkterna sprids jämnt men oregelbundet, utan vare sig mönster eller gyttring.
Vitt brus innehåller alla frekvenser lika mycket och bildar därför slumpvisa klungor och hål; för ögat ser det smutsigt ut. Blått brus är motsatsen: namnet lånar från ljus, där blått är den högfrekventa änden. Genom att dämpa de låga frekvenserna sprids proverna så jämnt som slumpen tillåter utan att hamna i ett synligt rutnät — samma egenskap som en poisson-diskfördelning har.
Robert Ulichney myntade begreppet 1987 och gav 1993 ut void-and-cluster-metoden för att förberäkna brustexturer. I grafik används blått brus för dithering, stippling och för att placera samplingspunkter så att felet blir visuellt osynligt i stället för klumpigt. Till skillnad från gradientfunktioner som simplexbrus och worleybrus, som genererar mönster, handlar blått brus om hur enskilda prover fördelas.