Visual (X11)
X11:s beskrivning av hur pixelvärden blir färger på en viss skärm, uppdelad i sex klasser som speglar 1980-talets grafikhårdvara.
X skrevs för en tid då skärmar kunde vara monokroma, ha en gråskala, en färgtabell med 256 platser eller full färg. I stället för att välja en modell lät X11 servern annonsera en eller flera visuals, var och en med ett djup och en klass. Klasserna är StaticGray, GrayScale, StaticColor, PseudoColor, TrueColor och DirectColor; de statiska har fasta färger, de andra en colormap som program kan skriva i.
Ett fönster skapas med en bestämd visual och kan inte byta. Det gjorde att program behövde förhandla, och att OpenGL via GLX fick en egen funktion för att välja rätt visual. I dag är 24-bitars TrueColor nästan allenarådande och frågan märks mest när ett program begär 32 bitar för genomskinlighet.