Wavefolding
Distorsion där vågformen som går över taket viks tillbaka nedåt i stället för att klippas av.
Där klippning plattar till toppen viker en wavefolder den: allt över tröskeln speglas nedåt, och skruvar man upp förstärkningen viks den igen, och igen. En sinus blir en allt tätare rad av veck, och övertonerna växer på ett sätt som låter mer glasigt än det fräsande från en klippt signal. Tekniken är ett specialfall av waveshaping med en sicksackformad kurva.
Don Buchla gjorde den till kärnan i "west coast"-syntesen på 1970-talet — börja med en enkel våg och addera övertoner, i stället för östkustens subtraktiva filtrering. Den har fått en renässans i Eurorack. Digitalt är den besvärlig: vecken skapar övertoner långt över Nyquist, och utan översampling viks de tillbaka som aliasing. Vikning på två sätt, alltså.