Waveshaping
Distorsion som en ren funktion: varje sampelvärde skickas genom en kurva, och kurvans form bestämmer vilka övertoner som uppstår.
En rak linje lämnar signalen orörd. Böj kurvan mjukt mot taket — klassiskt med tanh — så får man soft clipping, den varma mättnad som efterliknar ett rör eller en överstyrd bandspelare. Ett skarpt hörn ger hård klippning och betydligt fulare övertoner. Marc Le Brun och Daniel Arfib beskrev 1979 hur Chebyshev-polynom kan användas för att träffa exakt de övertoner man vill ha, vilket gjorde tekniken till en syntesmetod och inte bara en effekt.
Haken är att en olinjär funktion skapar frekvenser långt över Nyquistgränsen, som speglas tillbaka ner i hörbart område som oharmoniskt skräp. Därför kör seriösa distorsionsplugins internt i översampling, och därför låter billiga ofta som en trasig radio.